Smuts

Jag sitter hemma och tittar ut genom fönstret på träden som rör sig i den varma sommardagen, går till köket och öppnar kylskåpet och ser ostbiten som är grön på ena sidan och mjölkskvimpen i botten rör sig sakta. Jag måste gå till affären idag, jag måste våga gå längre än ut på balkongen idag. Men samtidigt så är det ju bra att jag inte har någon mat för det innebär att jag går ner i vikt och då kanske jag blir mer intressant, just nu är jag ju bara ett stort psyko som inte hör hemma någonstans.

Sen är det ju ännu bättre om jag inte går ut för då förbränner jag inget och blir inte hungrig. Jag går ut i köket igen och kollar i skafferiet om det finns något som jag kan livnära mig på i helgen. Jag söker frenetiskt ursäkter hela tiden för att slippa visa mig bland folk. Att gå de 100 metrarna till butiken är ingen svårighet, jag brukar oftast känna en slags befrielse de första metrarna som sedan sakta byts mot den bevakande blicken som kommer från ovan.

Han bevakar mig hela tiden, varje steg jag tar, varje andetag jag andas och varje blick i spegeln. Han är överallt. Hans röst som säger hur vacker jag är och jag bara skrattar högt och säger bestämt emot. Jag är inte vacker, hur kan du säga att jag är vacker när en man slår mig, en annan förvränger och sprider rykten om mig på Vilda Webben, en tredje ringer febrilt i min mobil när han är kåt. Jag vill inte vara med längre, jag är inte en del av denna världen så för helvete kom inte och säg att jag är vacker.


I skafferiet fann jag pasta och gryn. Det blir bra. Pasta med lite dressing och havregryn med en klick sylt. Jag kan ta vatten till. Phu! Helgen är räddad. Jag sätter mig lugnt tillbaka i soffan, kliver upp igen och öppnar balkongdörren lite mer så jag känner högsommarvärmens strålar söka sig fram till mig där jag sitter. 

Jag tänker på vatten, porlande vatten som spolar bort avföringen i toaletten, vatten som renar smutsiga händer, vatten som sprider beröring på min kropp.  Hur ska jag kunna tvätta bort det jag känner på insidan? Finns det någon invärtes reningsmaskin förutom njurarna och levern som kan skala bort de hårda och torkade lager jag bär inom mig. Ta bort pansarhöljet runt mitt hjärta och låt mig leva. Börja om igen, lägga mig på knä framför alla och säga förlåt för att jag sårat er, förlåt för att jag inte förstod mina handlingar, förlåt för att jag alltid ville vara till lags, förlåt för att jag la mig i överallt, förlåt för att jag älskar!


Vattendropparna rinner sakta av mig som mina känslor, jag torkar mig med den urtvättade frotté handuken som inte suger upp någon vätska längre. Allt är gammalt, jag börjar bli gammal, och vis förhoppningsvis. I morgon ska jag nog försöka ta mig till affären, det skulle vara gott med ett mål riktig mat.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0