pointme

Jag stirrar in i dataskärmen, slumpar förstrött runt och undrar vad klockan är. Timmarna går fort men ändå långsamt och dagarna fylls med samma känsla. Rutinen är slående lik varje morgon. Jag vaknar, sträcker på mig, tittar ut genom fönstret och ser att det är ljust. Jag blundar en stund till och försöker samla ihop mina korppsdelar och få mig ur sängen. Huvudet vill inte, jag skriker inombords - jag ska! Rullar ut på kanten och häver mig upp. Drar på mig min blåa morgonrock och hasar in på toaletten, kissar och tittar på toarullen som snart är tom. Om jag tar lite så räcker den längre. Jag river lös en bit och torkar mig försiktig. Idag ska jag handla, jag måste handla, jag måste ta mig ut.

I datorn ser jag människor springa förbi mitt öga. Jag ser kvinnor med plutande läppar, halvnakna bröst och med dimmmiga blickar säger dom - vill du ha mig? Jag blir illamående och känner mig urkass som inte ens kan visa upp mig med kläderna på. Det blinkar till överst på sidan, jag har fått post. Tröttsamma ord som säger ingenting från män som tydligen ser något i mina ögon, vad ser dom? Inte kan det vara mig de ser, eller ser dom verkligen mitt hår som står som det vill? ser dom att jag är smutsig? Ser dom att min insida försöker komma fram men jag hittar inte nyckeln till mig själv för att komma ur mitt egendomliga fängelse.

Jag svarar glatt på breven och låter säkerrt jätteglad och mysig men kan inte tänka mig att ta i en man, än. Jag klär mig och börjar sakat planera hur jag ska gå i affären för att snabbt komma ut därifrån igen. Jag lämnar dator på och går med tunga steg mot verkligheten. Allas verklighet, inte min. Jag är bevakad av han där, han som ifrågasätter allt jag gör.

Jag fyller korgen med frusna hallon, philadelpiaost, morötter, en förpackning skivad gravad lax, grovt bröd, bananer, en liter mjölk och hårt bröd. just ja, toapapper också. Jag går tillbaka till hyllan med papper men vilken sort ska jag ta? Jag blir förbannad på mig själv som inte kan fatta ett sånt enkelt beslut som vad slags papper jag ska torka röven med. Såna beslut fanns inte tidigare ut det var bara att ta en förpackning och sen var det bra. Nu är det värsta funderingen för jag kan ju fatta ett felaktigt beslut och få kritik för att jag köpte för dyrt eller för mjukt. Vänta nu, jag är ju ensam, jag har rätt att välja vilket papper jag vill. Jag greppar Lambi och går tillbaka till kassan.

JAg känner svetten som rinner längs utmed min rygg, känner hur det susar i huvudet och jag flackar med blicken. Alla stirrar på mig, trycket i hjärnan ökar och pulsen är på överslag. Ångesten bultar i bröstet och jag tror jag ska svimma. Mina händer darrar när det blir min tur att betala, jag tar upp mitt kort och drar det i betalningsterminalen. Kassörskan ler mot mig, det känns som hon hånler och viskar till mig att jag ser nog hur fan du mår din kossa, rätt åt dig, du förstör ditt eget liv. Jag ler tillbaka och ber om en trisslott. Jag betalar lotten kontant och tittar mot varubandet och försöker se vilken sida mina varor har hamnat på. Med en påse i handen med livsåtgärder går jag sakta hemåt och för var steg känner jag lättnaden flöda runt mig. Jag halvspringer sista meterna hem och när jag stänger dörren bakom mig och låser så ramlar jag ihop på golvet och skrattar. Jag klarade det! Jag kom hem levande. Jag går in till datorn och undrar om någon saknat mig, det lyser längst upp, jag har fått post. Ännu ett hej - vem är du??!! har du msn??!!