Dödshålan

Hur många gånger har jag inte kallat min hemby för dödshålan. Ett faktum som jag ännu en gång fått bekräftat.

Tragiskt men sant är att ytterligare en kvinna från byn har tagit sitt liv och hon hängde sig från bron som är farleden för många motionärer som vill njuta av frisk luft och sagolik vy för ögat när man är ute  och går. Den härliga känslan är nu bort hos många när de vet vad som hänt just på den platsen.

Att en olycklig ung kvinna som inte ens fyllt 30 väljer att ta sitt liv och att jag  förmodligen hade förfasat mig om jag inte varit med om det tidigare, men eftersom min mors självmord för 5 år sedan gav mig kunskap känslomässigt om hur det är så kan jag bara beklaga för alla nära att det är tråkigt och ett helvete för dom som är kvar.

Man fylls av skuld, varför och vad kunde jag ha gjort? Svaret är inget.
Vi har alla ett ansvar över våra egna liv och vad vi gör med det. Öppnar man inte munnen och säger som det är, berättar hur man mår och säger hjälp, så får man inte hjälp.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0