Semledax

Jag läste en blogg om hur mycket kalorier det var i en semla och sen fick jag se hennes träningsdagbok och hur hon sen beskrev att hon i morgon skulle äta en semla med gott samvete.

Jag var tvungen att ställa frågan till mig själv... VARFÖR får jag inte dåligt samvete när jag äter sånt som är gott? Jag är klart överviktig på gränsen till fetma men jag får ALDRIG dåligt samvete av det jag stoppar i mig. Jag äter min frukost, min lunch, middag och mina 2 mellanmål. Sen slinker det ner nåt gott på kvällen om jag känner att jag vill det.

Är det självbedrägeri att stå naken framför sin helspegel varje morgon och titta på sig själv och säga, Faan va snygg jag är eller är det helt enkelt så att jag accepterar att det här är jag?

Det fanns en tid då jag gömde godis, gömde kakor, gömde mig själv. Då hade jag ständig ångest för det jag stoppade i min mun. Hur kul är det?

Ett normalt beteende ger även ett normalt synsätt på sig själv och jag skulle visst kunna träna eller bara röra på mig mer men jag trivs mer med min tid med tanken och sinnet. Blir jag lyckligare av att vara smal? nej, jag har prövat det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0