pointme

är ju en film... men... får mig osökt att gräva lite djupare i mänsklighetens historia. Kan det vara så enkelt att det är två folkslag, de onda och de goda men vad är då de mittemellan, är det det som kallas human, mänsklig? En ond människa har inga känslor och en god människa blir lätt överivrat sårbar och faller själv för att denne ger sitt allt och inte håller kvar sitt jag.

Kyrkans kraft har alltid varit stor, en manlig kraft där kvinnor inte fått delta i annan form än som Madonnan, Heliga Graal och Maria från Magdala. Ämbetet i kyrkan är tillägnat mannen och man kan då ställa sig frågan hur det kom sig eftersom det alltid varit män som krigat mest, dödat mest och framförallt gjort allt för att ha makten i sin hand. Är det på så sätt man skapar sig framgång?

Kyrkan som krigat mot demoner med häxjakt, kätteri och annat avskyvärt. Vem avgör om det är en demon eller helt enkelt bara var ett uppror mot mänskliga rättigheter?

Jag tror på att den röst som talar genom mitt hjärta är Gud och när mina tankar blir ondsinta talar en annan kraft från Gud. Jag tror inte på Gud och Djävulen, jag tror på Gud i en och samma kraft. Vad jag menar är att Gud vår skapare, har skapat allt, isåfall även den onda sidan för att vi ska själva utifrån våra mänskliga rättigheter ska välja hur vi vill vara som människa.

En balans i det onda och goda med Människan och Gud i mitten. Jesus var en människa som gav sig själv till lögnen för sanning i hans hjärta. En vanlig, simpel fiskare som kände energi och gav energi, en helare för de som hade en tro på något bättre. Det torde innebära att om man är sanning mot sig själv så bär man Gud i sig och därmed är alla Gudomliga som är sanna mot sig själva i vad man vill och att man även vågar säga vad man tycker och på så sätt även tar konsekvenserna av det.

Vad jag menar med det är att Guds röst finns i oss alla, inget vi behöver ta emot, han bara finns där i form av vår intuition när vi behöver den. Känner vi intuitionen, sanningen så är vi fria. Inga övertygelser, ingen betraktelse utan det bara känns där i djupet av oss själva vad som är sanning och lögn.

Det roliga i detta lilla utspel jag har är att har man genomlidit en psykos med uppenbarelser och hört Jesus tala till en så anses man sjuk. VAD är det då de kristna försöker uppnå när de önskar att alla ska ta Gud till sitt hjärta och framförallt, varför tror inte kyrkan på en när man söker präst och han i lugn ton ber en uppsöka hjälp på psyket?

DET skulle jag gärna vilja att kyrkan kunde svara på!

Kan det vara så enkelt att jag är kvinna och inte en man som fått en uppenbarelse?