Mot karriären
Det var nog så det kändes i morse för mig. Jag vaknade 10 i 7 av att telefonen ringde ilsket. Jag såg på numret att det var från jobbet och på andra sidan luren hade jag en stressad chef som fråga om jag kunde komma in med kort varsel för det var många som var sjuka. Jag hörde mig själv säga ja, när ska jag börja? -NU, var svaret. Ja, jag kommer bara jag fått på mig mina kläder.
15 minuter senare klev jag ut genom dörren. I min fantasi trippade jag fram i mina nya höga stövlar med solglasögonen käckt i mitt nytvättade och lagda hår och med en härlig caffelatte i handen och Gucciväskan snyggt dinglande.
Tillbaka till verkligenheten.... jag hade mina nya Reebok snabbt knutna, håret i en tofs och en smootie från Naturdiet med smak av päron/kiwi i handen. I min bruna stora bag hade jag kastat ner lunch, tamponger och knapparna till arbetsrocken eftersom jag inte visste om den på jobbet var fullständig för att kunna knäppa. Snabbt ringde jag min man och talade om var jag var påväg så han inte trodde jag rymt när jag inte svara i telefon då han brukar ringa och väcka mig vid 9-tiden.
Det där med arbetskarriär har jag lagt ner sen några år tillbaka. Den tiden är förbi, nu jobbar jag för att leva, inte tvärt om.. leva för att jobba.
