Att se sin egen stig

Nu är jag här igen... jag har skrivkramp och jag känner en sådan lycka i kroppen. En tillfredställande lycka!

När jag gör vissa beslut som jag ibland inte vet varför så blir allt så bra. Jag hade en gång en hemsida .se som jag förra året bestämde mig för att den skulle falla i glömska och jag uppdaterade den inte när fakturan kom. Nu är den borta och jag känner att den tiden är förbi, min freaky tid som egentligen var min totala sanning men som tog för mycket av min verklighetsbaserade tid. Som Terry sa igår, när man öppnar upp till sitt inre liv för fort så kan det bli helt fel och man hamnar på vilovägar.

När smärta ska rensas upp i själen så får det inte gå för fort för det är inte alltid att det mentala klarar av det. Jag hade turen att klara det utan hjärnskador och utan att jag brände celler som tyvärr hänt för andra. Det är en av anledningarna till att jag idag med lätthet kan säga att jag är enormt psykiskt stabil och det är inte mycket som rår på mig på den biten. Min intution är starkt utpräglad och jag ska lyssna igen.

Jag blev idag påmind om ett datum som har varit kritiskt för mig 2 år i rad. 1 oktober 2003 och 2004. Det är ett datum som är kopplat till smärta, hjärtesmärta. Men smärtan är bara min, bara jag som kan bära den och ransaka den och jag förlåter mig själv för min dumhet, min naivitet och min otroliga bekräftelsesökning bara för att jag inte var mogen nog att vara rädd om mig själv.

Jag kan inte säga att de som var involverade i min hjärtesmärta står ansvariga för det var fullt ut mitt eget beslut att det som skedde faktiskt skedde! Jag hade kunnat stoppa det tidigare om jag bara bromsat lite och sett min egen inre sanning som sa till mig att nu är något galet.

Jag har idag mediterat och jag skrattade hela vägen ner från berget. Jag funderar på om jag ska göra en avstickare och lägga mina meditationsupplevelser i bloggen eller om jag ska hålla mig till papper och penna denna gången. Min vision idag sa att jag skulle damma av en gammal tavla jag gjort och jag har inte svaret än på vad visdom jag ska läsa ur det, om det är så att jag ska uppta mina upplevelser och skriva om dom här eller inte.

Hursom, att meditera är en skön upplevelse och jag är så otroligt avslappnad efteråt. De inre bilderna är numera helt fantastiska och inte som för några år sedan. Jag fann mitt inre jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0