Kyss?
| Jag har idag läst en blogg som fick mig att le. Jag log åt hur en stackare tror att det är nåt bra!? Flickan ska inom kort operera sina bröst, de ska bli större och det är tydligen vanligt idag bland unga flickor och en dröm, att få tits. Det kuliga var att hon hade inte så mycket att göra för hon kunde inte gå ut och festa eftersom operationen krävde 5 dagars återhållsamhet när det gäller alkohol. Så hon ber sina läsare att skriva en kommentar där de ska be henne att blogga om något så hon får uppslag och hon gör det för att det är trots allt dom som betalar hennes bröst, samt diverse lyxsaker som dyra väskor och kläder. Att tjäna pengar på en blogg, ja, det går. Men att tjäna pengar på en BRA blogg verkar vara lite svårare för vissa. Levande reklampelare är vad de är. De ska förmedla bra reklam och på så sätt få ersättning av tillverkarna. Men jag blir då inte så sugen på att göra större bröst bara för att hon ska få större, jag blir snarare mindre intresserad av hennes blogg för jag ser ju hur lågt hon har sjunkit i sin kamp för att vara något som hon inte är, en smart bloggare. Hon är trots allt bara ett osäkert litet flickebarn som har några år kvar till vuxenlivet och den dagen hon säger att brösten är till för att ge sitt barn mat, ja, då har hon blivit vuxen. |
Mörkrets hjärta
Är det så de afrikanska kvinnorna tänker?
För mannen tänker inte. Han har ett begär.
Att se Uppdrag granskning är någt jag bara kan göra när jag är i rätt "moood" för jag blir så heligt förbannad och får såna aggressiva tankar att man lätt tror att jag drar alla män över samma kam. Så är dock inte fallet men var gång ett övergrepp sker så rubbas mina tankar om det som ska kallas kärlek, mänskligt, universiellt och medkännande.
Ursäkter som att, hon bjöd in mig, hon var med på det, hon ville, det håller inte.
För mannen har oxå ett val. Om han lyssnade mer och och inte la sin eget ego i sitt handlade så skulle han kunna säga nej och vad jag inte förstår är.... varför säger inte mannen nej till sex på samma sätt som kvinnor gör?
Än om en kvinna säljer sex så skulle hon inte komma någon vart med det om mannen sa nej. Om ingen köpare finns så är det ej heller någon marknad. Om inte sjuka tankar om barn finns hos män, så hade vi ej heller haft trafficing av unga flickor och pojkar.
Nog ser vi väl var problemet är?
Leende
Jag visste att mitt högre jag försökte säga mig något för idag möte jag henne :-)
Jag har varit hos frissan idag och klippt mig. Min frissa ligger väst på stan så jag får mig en härlig promenad när jag går dit och påvägen hem, när jag passerar E4:an så mötte jag min fd.svärmor med sin syster. Arm i arm gick dom och jag log mot henne men jag sa inget. Jag kände bara att.... hon såg inte vem jag var, i hennes blick var jag vem som helst som hon mötte på gatan. Det fick mig att le ännumera och hela vägen hem så var jag lugn som en filbunke och kände att nu var det kapitlet över i mig.
Mitt leende var oxå en klar övertygelse om att jag kände att vi skulle mötas igen inom kort och det var en föraning om det. Jag har gåvan, men inte alltid att jag har lyssnat på den, därav många beslut som blivit fel i livet. Idag lyssnar jag extra mycket inåt och det ger mig såna här aha upplevelser och får mig att känna till, istället för att tänka till lite extra.
Umeå lyser i sin glans idag. Ingen sol men allt skimrar ändå för mig och sen har jag en sån söt ung dam som fögyller min inbox lite nu och då. Det känns som jag har fått mig en tös, en vuxen tös men med frågor som en ung dam ska ha och som hon reflekterar vid. Det är stort och starkt. Hon reflekterar.
Kram till Er alla och en extra stor kram till dig M.
Du, Jag & Döden 2005
Batteribarn
Ja, så känns det när man inte har explosiv energi hela tiden.
2005
ett helvetes år
året efter den totala utförsdykningen i mitt känsloliv och i personliga relationer
I den döda vinkeln ser man allt men man är kroniskt låg
Det är då han bär
Spåren i sanden är borta av min följeslagare
Han bär mig
upp
upp
jag ska inte dö
Kärleksweekend
I helgen bestämde vi att bara njuta av livet och varandra. Vad vi skulle göra har legat lite på mig för det var jag som ville överraska min kärlek så.... morgonen startade med att kärleken fick sovmorgon och jag tassade mest runt här hemma. Jag fixade månadens räkningar och la in de på nätet och pysslade lite med kissarna. Vid 10-tiden kom en sömndrucken söting upp i bara kallsipperna och vår dag började ta form.
Vi började med att göra vårt lördagstips och idag blev det även lite trav, i hopp om vinst :-) Sen gick vi vidare till Costas och åt en härlig grekisk buffé. Vi satt i nästan två timmar och åt gott, pratade och kollade på folk som flanerade. Sen blev det shopping för hela slanten! Kärleken såg lite rolig ut när han gick några steg bakom mig med påsar fulla händerna för idag handlades det på riktigt :-)
Väl hemma igen så hade det slunkit med goda semlor så eftermiddagsfikat blev ordentligt och vips så somnade jag en stund på soffan och vaknade av att det luktade popcorn. Kärleken var på gång med lite smask till godbitar från förra OS på teven. Jag var inte nöjd med det, utan sa, nu ska vi gå ut och äta middag. Det blir enkelt men du slipper laga mat idag och efter dusch och lite uppfräschning så hamnade vi på pipes. En god club sandwich och nytt utvecklande samtal om framtid och önskemål.
Det är ljuvligt att sitta med sin man och småprata, drömma och bara njuta av varandras närvaro.
I morgon ska vi starta dagen med en amerikans brunch på Bishops och efter det ska vi gå på bio och se Snabba Cash.
Man kan ju lugnt säga att det är vad vi har gjort efter denna helg, vi har verkligen kört med snabba cash. Men vem har sagt att man måste åka bort för att ha riktig helgnjutning? Nejdå, man kan göra allt hemma och än om det var första gången vi gjorde det så här så har det varit vansinnigt kul och jag ser fram till morgondagen då jag har mer kvar att njuta av tillsammans med mannen i mitt liv.
Omen eller föraning?
Nu tänker jag göra det.
Jag minns mina fd.svärföräldrar mycket väl, de blev min sk.svärföräldrar redan när jag var 14 år då jag träffade min fd. man. Vi kan kalla henne för M och han för S. Jag var 14 år och växte upp i en familj som inte var som alla andra för där härjade både alkohol och psykisk sjukdom vilket då ansågs vara patrask. Det fick jag även höra av S efter ett samtal med min fd. man där han ansågs skulle ta avstånd från mig. Nåväl, det var då... jag var inte van att få speciellt mycket presenter eller saker av någon så att jag under 25 års tid som svärdotter till de paret, inte blev uppvaktad vid födelsedag eller jul var för mig inte så konstigt, jag var ju ingen. Jo, jag minns en födelsedag, då jag fyllde 30 och jag fick ett smycke av M i tenn och jag blev uppvaktad av henne och min fd. svägerska. Henne vet jag inte om hon dyker upp i min tanke alls för den människan, ja... nä.. det finns inga ord.
Jag känner att det är en aggression i mig av sorg och dålig relation till min fd.mans släktingar som jag helt enkelt bara vill få ur mig.
Mina fd. svärföräldrar, som förövrigt bara är en kvar i livet. S dog under tiden jag fortfarande var gift med P och det var ytterligare en händelse som fick mig att förstå vilken familj jag var i. De hade massor av pengar, vilket kom fram i bouppteckningen men de var totalt känslokalla vilket speglades i deras två barn som startade ett praktgräl och fast de bara var 2, fast deras föräldrar hade dubbelt av allt så de fick ärva, så kom de i konflikt. Jag höll mig utanför och betraktade bara läget och när min egen mor dog så var vi tre halvsyskon som delade på det som fanns, i tårar, med känslor och inte ett gräl uppstog.
Jag tror det är här som min vrede, eller snarare besvikelse över den svärmor jag en gång hade i 25 år ligger bottnad. Att jag hjälpte henne med både fönstermålning, tapetsering, städning, tröst, papper vid S död och att jag brydde mig av medmänsklighet var inget som var av värde för henne, för den dagen min mor tog livet av sig hörde jag inte ett ord från henne. Jag och P låg iof i skilsmässa men jag hade ändå gått i huset sen jag var 14 år och nu var jag 37 då mor dog.
Inte ett telefonsamtal med lite kondoleans, inte en blomma till begravningen, inte ett uns av känslor att, jag tänker på dig. Det var det mest elaka hon gjort mot mig någonsin och sen den dagen har hon inte funnits för mig. Jag har ibland mött henne här i stan med hennes syster men faktum är att jag har vänt bort huvudet och inte sett henne, för vad skulle jag säga? Att jag är besviken på henne? möjligt, men vad tjänar det till? Där kan man se hur en skilsmässa resulterar i att föräldrar alltid tar sitt eget barns parti och det är kanske så det ska vara?
Min äldste son har en flickvän som det varit slut med under en period men jag tycker om henne för den hon är och har ändå velat hålla en kontakt, jag har läst hennes blogg och jag har erbjudit henne att komma till oss trots att hon inte varit tillsammans med min pojke, för jag gillar henne.
Men jag får allt bara acceptera att patrasket som M och S:s son tog hem, var aldrig i gode ögat, jag var helt enkelt inte svärmorsdrömmen.
M är gammal nu, hon är över 70 år och fyllde år den 19 januari, närmare bestämt 72. Jag undrar om hon minns när jag fyller år? förmodligen inte och smycket jag fick när jag fyllde 30, ja, det har jag gett bort. Varför behålla sånt som bara påminner en om någon som jag inte betydde något för?
Mata inte vargen..
är ett ordspråk som jag gillar!
Om man inte matar vargen dör den.
Ordspråk är kul, de finns språk som är bara nonsens men några som är helt sannolika.
En riktig vän kommer alltid tillbaka. Det fick jag bevis på idag då en ungdomsvän och en vän som jag hade kontakt med varje dag då våra barn är födda mellan bara två veckors mellanrum, kom in på mitt jobb. Jag har inte sett henne på 3 år men hennes leende när jag fick lägga mina armar om henne och ge henne den varmaste kram jag kunde var obetalbart och det var som som om vi aldrig varit ifrån varandra.
En glad överraskning och att hon tog sig tid till att söka upp mig. Vi har haft kontakt på Facebook sen just före jul då vi fann igen varandra och ja, det var ett kärt återseende.
Jag tror på att... om man tar bort något gammalt och dåligt, så kommer nytt och friskt in. Även bland vänner.
10 Januari 2010
Jag vaknade denna morgon med en ny känsla, en ny värme och en ny fantastisk dag. Som vanligt trippade jag ut i köket för att kolla dagens temp och utifrån den lägga upp programmet. Efter en snabb dos protein bestämde vi oss för att gå ut och ta luft och tona in de första solstrålarna som nu har kommit tillbaka. Solen har stått lågt, ibland inte ens orkat skina alls men nu är hon tillbaka och än om hon just så pass lyckas titta över kanten så är hon där. Man riktigt ser kärnan och var auran har sitt ursprung ifrån, det är solen i oss som ger det vackra skimmer som man ser även på denna bilden. Kan du se skimret runt människan och vilka färger den själen bär?
Bilden är tagen vid kajen, där vi sommartid har två härliga uterestauranger varvid både jag och min man jobbat vid den ena sommaren 2007. En helt galen sommar med tungt jobb som RC och KC men avslutades med vårt bröllop den 1 september. Vi fortsatte vidar mot Grubbe och passerade då gamla Tegsbron och det är så kul att se hur vår kulturhuvudstad 2014 på alla sätt vill visa konsten, för under bron fann vi denna skapelse. Man funderar ju lite vad det är och är ett litet spel för fantasin men jag fick det iaf till att det var renar med olika sorters slädar :-)
Umeå är fylld med cykel och gångvägar, en stor bidragande orsak är att Umeå är en av de stora Universitets städerna och vi har ca 10.000 studenter varje år, med cyklar. Åsså vi då, billösa paret som gärna går eller cyklar för både hälsan och miljön. Sen är jag ju en som inte har sånt jag inte behöver så bil både kostar, tar plats och är ett krav jag inte vill ha i mitt liv. Så dessa cykelvägar är väl underhållna även vintertid och viss tusan är det vackert när man kommer och går, och ser detta!
Aldrig är väl vintern så vacker som nu! jag ser verkligen fram till då solen värmer mer än hon gör nu, för då är det ryggsäcken på, fylld med godsaker och sen hela dagen sittandes i en snödriva och låta strålarna fylla upp mitt inre förråd. För mig är solen källan till allt och hon måste väckas inom en för att man ska se det vackra i allt, även det mest smutsiga och otrevliga i mig själv. Det är då jag brukar säga att man har vaknat.
Skön SUNday på er alla.
Förkylningen lägger sig
Idag orkar jag ju t.o.m läsa tidningarna på nätet, det är klara framsteg.
Tidningsinnehållen handlar som brukligt denna början av 2010 om året som gått, alla misstag som gjorts och alla höjdare. Det som syns mest är Tiger Woods framfart bland kjoltygen och den stackars bedragna, unga och askungesagan Elin. Det hål hon bär inom sig nu är något många svenska män och kvinnor fått under året som gått. Skillnaden är att dom kan inte trösta sig och fylla igen hålet med en rekreationsresa till något lyxigt ställe utan står inför en separation som inte ger dom en sekin, snarare skulder. Tufft!
Jag följer många bloggar, jag har ju så lite fritid :-) Jag är genuint intresserad av andra människor och det är kul att se hur media speglar en kändis och att sen läsa den personens blogg och se en helt annan sida av det hela, ja, det är skrattretande kul. Det har då fått mig att inte tro så mycket på vad som skrivs.
Jag öppnade däremot min mail idag, vilket händer endast nån gång per vecka. Jag hade fått ett mail av en väldigt god och varm kvinna som tidigare var min stora stöttepelare och jag blev så glad! Hon försvann när hon träffade sin internetkärlek, de fick barn, köpte hus och hon jobbade hårt med sin utbildning. Nu har hon börjat blogga och jag får följa henne igen eftersom hon inte finns här längre. Sånt gör mig glad, att hon vill finnas kvar för mig.
Idag är det en sån där underbar vinterdag. Det är minus 17 grader, solen skiner och jag sitter stillsamt i soffan, pilar på mitt öra och känner glädjen och omtanken i de fina guldörhängena jag fick av månen i julklapp. Jag vaknade sent, utan varken feber eller snuva, bara huvudvärken som sitter i. Bredvid mig har min älskling ställt in näringsdryck och ett kärleksbrev med ord som får mig att le med hela ansiktet. Dessa underbara brev, som gör hela min dag. Tänk, att någon vill älska mig så! Det är en gåva.
Tänk att jag har varmt i mitt hem, att jag har ett hem. Att det kommer varmt rinnande vatten ur kranen då jag vrider på kranen. Jag är tillbaka i mina djup tankar om hur förjävligt det kan vara för andra och att jag ska vara tacksam, förbannat tacksam, att jag får ha det såhär bra. Jag känner mig däremot inte tillfredställd med mitt givande till världen och har nu börjat titta på ett fadderbarn. Jag är världsförälder men känner att nu när min yngste son snart är ekonomiskt gångbar av sig själv så ska jag skaffa en liten igen :-) En tös! hon kommer att vara mörk, med stora ögon och henne vill jag bidra till, att hon får ett varmt hem med rent vatten.
När jag får en gåva, ska jag alltid ge vidare en gåva. Det blir mitt nya löfte för detta året. En cirkel av kärlek och omtanke.
Nytt decenium
Du kanske säger, ja, men du har hur mycket till framför dig men vad skulle det vara? Jag känner att jag har nått alla milstolpar som jag har strävat efter och nu är det bara en färd fram till pensionen.
Under tiden hoppas jag på barnbarn, att möjligen få annordna någon av mina söners bröllop med kvinnan de älskar. Möjligt att jag har en milstolpe kvar inom mitt arbete, där jag blir ansvarig igen, det känns så, brukar bli så, för jag är en arbetshäst.
Jag tycker om små steg, mot stora ting, några få mål under åren, men med stora upplevelser. Närmast står en resa, en weekend med min man i den kungliga huvudstaden och jag ska nu börja titta efter teaterbiljetter eller någon konsert.
Det är det jag tänker ägna mina år fram till pensionen med
Jag ska bara njuta av livets godsaker i kultur och musik. Jobba för att ha mitt sociala umgänge, fröjdas i galenskap med min man och ta vara på de sista ljuva åren.Om 6 månader är jag inte ekonomiskt ansvarig för sista barnet heller, navelsträngen är då totalklippt och knuten till en riktig knop. Inte ens något dåligt samvete föreligger som skulle få mig att öppna börsen för andras dumheter.
Det är min tid nu - mina kvarvarande 20 år.
Livet kallar hela tiden.
