pointme

Idag orkar jag ju t.o.m läsa tidningarna på nätet, det är klara framsteg.

Tidningsinnehållen handlar som brukligt denna början av 2010 om året som gått, alla misstag som gjorts och alla höjdare. Det som syns mest är Tiger Woods framfart bland kjoltygen och den stackars bedragna, unga och askungesagan Elin. Det hål hon bär inom sig nu är något många svenska män och kvinnor fått under året som gått. Skillnaden är att dom kan inte trösta sig och fylla igen hålet med en rekreationsresa till något lyxigt ställe utan står inför en separation som inte ger dom en sekin, snarare skulder. Tufft!

Jag följer många bloggar, jag har ju så lite fritid :-) Jag är genuint intresserad av andra människor och det är kul att se hur media speglar en kändis och att sen läsa den personens blogg och se en helt annan sida av det hela, ja, det är skrattretande kul. Det har då fått mig att inte tro så mycket på vad som skrivs.

Jag öppnade däremot min mail idag, vilket händer endast nån gång per vecka. Jag hade fått ett mail av en väldigt god och varm kvinna som tidigare var min stora stöttepelare  och jag blev så glad! Hon försvann när hon träffade sin internetkärlek, de fick barn, köpte hus och hon jobbade hårt med sin utbildning. Nu har hon börjat blogga och jag får följa henne igen eftersom hon inte finns här längre. Sånt gör mig glad, att hon vill finnas kvar för mig.

Idag är det en sån där underbar vinterdag. Det är minus 17 grader, solen skiner och jag sitter stillsamt i soffan, pilar på mitt öra och känner glädjen och omtanken i de fina guldörhängena jag fick av månen i julklapp. Jag vaknade sent, utan varken feber eller snuva, bara huvudvärken som sitter i. Bredvid mig har min älskling ställt in näringsdryck och ett kärleksbrev med ord som får mig att le med hela ansiktet. Dessa underbara brev, som gör hela min dag. Tänk, att någon vill älska mig så! Det är en gåva.

Tänk att jag har varmt i mitt hem, att jag har ett hem. Att det kommer varmt rinnande vatten ur kranen då jag vrider på kranen. Jag är tillbaka i mina djup tankar om hur förjävligt det kan vara för andra och att jag ska vara tacksam, förbannat tacksam, att jag får ha det såhär bra. Jag känner mig däremot inte tillfredställd med mitt givande till världen och har nu börjat titta på ett fadderbarn. Jag är världsförälder men känner att nu när min yngste son snart är ekonomiskt gångbar av sig själv så ska jag skaffa en liten igen :-) En tös! hon kommer att vara mörk, med stora ögon och henne vill jag bidra till, att hon får ett varmt hem med rent vatten.

När jag får en gåva, ska jag alltid ge vidare en gåva. Det blir mitt nya löfte för detta året. En cirkel av kärlek och omtanke.