Dödshålan

Hur många gånger har jag inte kallat min hemby för dödshålan. Ett faktum som jag ännu en gång fått bekräftat.

Tragiskt men sant är att ytterligare en kvinna från byn har tagit sitt liv och hon hängde sig från bron som är farleden för många motionärer som vill njuta av frisk luft och sagolik vy för ögat när man är ute  och går. Den härliga känslan är nu bort hos många när de vet vad som hänt just på den platsen.

Att en olycklig ung kvinna som inte ens fyllt 30 väljer att ta sitt liv och att jag  förmodligen hade förfasat mig om jag inte varit med om det tidigare, men eftersom min mors självmord för 5 år sedan gav mig kunskap känslomässigt om hur det är så kan jag bara beklaga för alla nära att det är tråkigt och ett helvete för dom som är kvar.

Man fylls av skuld, varför och vad kunde jag ha gjort? Svaret är inget.
Vi har alla ett ansvar över våra egna liv och vad vi gör med det. Öppnar man inte munnen och säger som det är, berättar hur man mår och säger hjälp, så får man inte hjälp.

Drottningbröllop

Äntligen säger jag!
Äntligen är det kvinnan av börd som får välja sin man av folket.

Lilla Victoria som jag som sann royalist följt sen den dagen hon föddes. Jag var inte ens i tonåren 1977 men var präglad av min mors intresse för kungaskrået. Varje jul köpte jag henne boken om kungafamiljens år och det satte även i mig sina spår. Jag är kanske en drömmare ibland trots mina tunga fötter i jordtecknet och jag blir upplyft och glädjs av den spirande äktenskapslyckan som Daniel och Victoria nu tillsammans ska forma.

Alla kungabröllop som varit genom åren har varit fest för mig i soffan. Jag har varit totalt okontaktbar och följt varje tv sändning i pompa och ståt. Victoria och Daniels annonserande om dagens förlovning är något som jag ser som ett ljus mitt i Sverigekrisen och visst finns det hopp!

Att det sen finns många som slår ner och pratar om kostnader, skattepengar och slöseri, ja, må så vara men när det gäller bröllop så satsas många kronor även för den vanlige när det är tid för stor fest och sannerligen... det blir inte mer i mitt lönekuvert än om vi skulle avskaffa monarkin.

LYCKA TILL VICTORIA OCH DANIEL!

Semledax

Jag läste en blogg om hur mycket kalorier det var i en semla och sen fick jag se hennes träningsdagbok och hur hon sen beskrev att hon i morgon skulle äta en semla med gott samvete.

Jag var tvungen att ställa frågan till mig själv... VARFÖR får jag inte dåligt samvete när jag äter sånt som är gott? Jag är klart överviktig på gränsen till fetma men jag får ALDRIG dåligt samvete av det jag stoppar i mig. Jag äter min frukost, min lunch, middag och mina 2 mellanmål. Sen slinker det ner nåt gott på kvällen om jag känner att jag vill det.

Är det självbedrägeri att stå naken framför sin helspegel varje morgon och titta på sig själv och säga, Faan va snygg jag är eller är det helt enkelt så att jag accepterar att det här är jag?

Det fanns en tid då jag gömde godis, gömde kakor, gömde mig själv. Då hade jag ständig ångest för det jag stoppade i min mun. Hur kul är det?

Ett normalt beteende ger även ett normalt synsätt på sig själv och jag skulle visst kunna träna eller bara röra på mig mer men jag trivs mer med min tid med tanken och sinnet. Blir jag lyckligare av att vara smal? nej, jag har prövat det.

Stillhet


Du och Jag i sängen

Jag sprang på dig idag.
I jakten efter något sött som en bakelse, gokaka eller liknande så stog du där så snyggt uppställd. Så slät, så mörk, så sorgsen. I min tanke togs jag tillbaka till melodifestivalen där jag förfasade mig över din tomma och osynliga blick. Idag fick jag bekräftat att så var det när jag strök med mina fingrar över ditt ansikte. Mötet var oundvikligt och jag har tillbringat hela dagen med dig i sängen. Du, jag och 3 katter.

Min man lät oss vara ensamma så jag kunde smyga mig in i din tanke, oftast brukar författaren smyga in sig i andras tankar men jag läser människor med vad de skriver och hittar fragment av mig själv i det jag läser. Jag mötte din fd. fru en gång på Sturecompaniet för många år sen när jag slängde ord med en god vän som jobbade den kvällen. Vi pratar ibland om den händelsen för han skrattar var gång åt mitt trevliga sätt mot en människa jag inte kände och inte då visste var het i kändiskretsen och pågång mot sin succé, det var innan ni träffades. För mig var hon som alla andra, varken mer eller mindre. Jag har ett vagt minne av en annan världskänd person som också heter Martin och  svarade på ett mail engång som jag skickade till honom. Svaret visade på vilken nivå kändisvärlden rör sig och när jag idag fick dela dina tankar, dina upplevelser så fick jag allt bekräftat för mig.

TACK Martin Svensson och Hej! Mitt namn var Elton Persson för en heldag i sängen med endast avbrott för toalettbesök och lite mat i magen. Någon bakelse blev det aldrig, det var din bok som istället landade i korgen.

Internetworld

Jag har kommit på att mitt jobb är nog fan det roligaste jobbet jag någonsin haft. Jag får prata med alla världens olika människor varje dag och att jag i många år träffat på både konstiga, tröga, sjuka och intelligenta människor på nätet och chattsidor har hjälpt mig mycket i det jobbet jag har nu.

Jag kan ju bara konstatera att man får hänga med i svängarna när man ringer till något företag! Ena stunden är det en person på ena sidan som bara skriker rakt ut när jag har presenterat mig och slänger på luren. Dom är lite roliga för där visar de sin otroliga frustration i sitt liv och vilken okontroll dom har på tillvaron.

Sen har vi dom som är trevliga men bestämt tackar nej efter lite småprat och när man sagt hejdå så hör man hur dom säger helvetes jävla försäljare innan telefonen är frånkopplad. Dom är roliga på så sätt att dom har en självkontroll så länge någon ser dom, alltså jag då eftersom jag är på andra sidan linjen, men när de tror jag lagt på så släpper de ut den inre känslan.

Sen har vi den klassiska tanten som innan man sagt mer än sitt namn och var man ringer ifrån irriterat säger i rask takt att jag är inte intresserad av att prenumerera och inte heller att köpa något och man lugnt får säga att jag ville inget av det utan jag ville göra en intervju för ett reportage men tack ändå, jag ringer någon annan. Då borde dom väl börja undra.... och jag ler bakom skärmen över deras sätt att ta saker förgivet utan att ta reda på fakta först.

Sen har vi den extreme energisugaren som vet redan vid min presentation att han inte ska ha något men stillsamt sitter tyst och låter mig dra hela registret för att sen säga, jag är inte intresserad. Den sluge har jag nyss lärt mig och jag ger inte mer än jag får. Kort och konsist, ingen respons, men tack då frågar jag rakt ut om intresse finns annars avslutar jag samtalet för att lägga min energi på någon som verkligen vill.

Sen har vi.... B-kändisen.
Tung suck.. jag har haft oturen att inte veta vem dom är innan jag ringt. Dom är kass, dom suger och tror dom är Gud själv. Tack och nejtack, dom avslutar jag gärna själv i första hand för dryghet och översitteri vill jag inte ens representera. Om ni bara visste hur den trevlige på tv låter i verkligheten, då skulle ni inte tro era öron.

Sist men inte minst har vi de underbara, trevliga och helt fantastiska företagarna runt om i landet som ser till konjunkturen, företaget, livet och samspelet i vårt samhälle. Inte alltid det blir affär men otroligt ljuvliga människor att skratta och prata med om allt möjligt. Ibland blir det ett bra affärsuppgör, ibland inte men det spelar ingen roll. De är dom människorna som förgyller min vardag när jag med tangentbordet, internet och telefon bidrar till skattesystemet.

Spöken

Tänk så många gånger barnen var mörkrädda och inte ville sova ensam när de var små. Det var spöken i garderoben, spöken i hörnen och ja, det var spöken varje natt. Ett av mina barn var extra känsligt när däremot det yngre barnet istället pratade om sin Joel. Joel var med överallt, Joel satt på hans axel och de pratade med varandra om viktiga saker. Joel var t.o.m med oss på semestern till Spanien och genom alla år han fanns där så hade vi en till familjemedlem.

Jag tänker ofta på Joel för han var verklig i min sons ögon, hans sätt att prata med honom har jag idag efter min egen självupplysning förstått att han var precis så verklig som han sågs. Andevärlden i ett barns ögon kan vara både skrämmande och en lustfylld upplevelse, eller är det just det ensamma barnet som skapar sin egen kompis? nä, jag tror inte det. Med tiden blir man äldre och normen, miljön och andra människors uppfattningar och skratt kan tysta barnet och kompisen försvinner ledsamt. Men han är aldrig helt borta för ängeln skyddar och finns där.

Vinterstad

Här är det vinterstad och balkongen är långt ifrån sommaroasen jag hade förra sommaren. Detta är mina barndomsvintrar, det är så jag minns januari-februari månad. Det känns tryggt att årstiderna visar sitt rätta element i detta liv med klimathot som hänger över oss. Att se hur snön hänger kvar på hotellets skyltar vittnar om att det fallit åtskilliga centimetrar de senaste dygnen.






Lilla stackars Anna

Tack för ditt mail som jag fick igår. Det var ett ganska typiskt mail från dig, ungefär vad man kan förvänta sig när det kommer från din tanke och dina fingrar så speciellt förvånad blev jag inte.

Jag förstog inte riktigt vad du menade och jag har inte för avsikt att ta reda på det heller eftersom du inte skrev en konkret fråga ,utan snarare kom med ett uttalande på vad jag hade sagt om dig, och det var inte så bra förklarat att jag kunde möta den kritiken på ett konstruktivt sätt, så därför avstog jag. Jag minns när jag för några månader sedan ställde frågan om du hade pratat om mig och min man offentligt på den sajt vi då befann oss, jag fick ett svar som var ungefär som ditt mail till mig igår. Du svarade -hotar du mig eller vad är det du försöker säga? Dra åt helvete och besök mig inte mer.

Det är ungefär den nivån din kommunikationförmåga ligger på,  att du tro dig kunna hjälpa hela världen med dina erfarenheter, utan ödmjukhet  inför alla fungerar inte så bra. Du snackar istället skit om folk som inte gör som du vill. Så vad du nu än hört att jag eventuellt skulle ha sagt om dig så är det förmodligen sant, så jag tar det.

Du får tycka att jag är en idiot, för mig spelar det ingen roll. Jag är hellre en älskad idiot än en ynklig kvinna bakom en dataskärm som inte kan få ur sig annat än otrevligheter med hetska kommentarer om människor som inte faller in i din elaka, bittra och destruktiva tankeförmåga. Det är av någon anledning människor runt om dig försvinner som flugor, det ante mig att du nu börjar känna av din ensamhet. Ring mobila teamet innan det är försent, en psykos kan ta knäcken på vem som helst.

Dagens pensionär

Jag slängde ett öga på teven denna fredagkväll när jag njöt av min goa räkmacka framför burken och förvånades av en sak.
Poskodmiljonären... Det är ju ett lotteri som man kan delta i med sitt postnummer som lott och jag själv har en som kostar mig 150kr i månaden som dras via autogiro. Jag har varit med i 2 år nu utan resultat men man kan ju aldrig säga att man inte vinner något om man inte är med så jag väntar fortfarande på högvinsten. Däremot så förundras jag över våra pensionärer som sägs ha det så oftantligt dåligt i dessa tider men som om och om igen är med i rutan och vinner enorma summor med pengar. Nu är det så att de har inte bara en lott utan de kan ha upp till 10 lotter var! Det är mer än 1000kr i månaden som de pumpar in på något som iof gett resultat men om man verkligen har det så dåligt som pensionär så borde man kanske tänka på att lägga pengarna på annat än en massa lotter.

Mor

5 år idag sen min mor lämnade jordelivet. Tunga år.
Hennes trötta steg avslutade hon själv med starka mediciner och en flaska skånskt brännvin.
Ett självmord tar hårt på dom som är kvar men vad ska man göra? Man kom till undsättning för sen och var för upptagen med sitt eget. Var rädd om era föräldrar och se inte allt så svart, förlåt deras misstag.



Life sucks right now

Vad har livet mer att ge?
Vad vill jag ge livet?
Just nu finns ingen energi, ork eller lust till livet överhuvudtaget. Det känns som jag har gjort allt redan och lusten till att utforska nya saker finns inte. Allt går i samma cirkel och ingen kick får mig att bli hyperlycklig och jubla över att allt är så fantastiskt.

Kan det vara så att jag är  missnöjd med mitt jobb? Att jag fantiserade om att det var något annat än vad som sas i rekryteringsannonsen? Jag hatar verkligen försäljningsväggar där min ruta lyser tom dagarna i ända. Jag är ingen verbal stjärna som knullar skallen för folk med försäljningsargument som jag själv irriterar mig på när någon ringer hem till mig. Jag tror på vänlighet, mjuk framtoning och trygg försäljningsteknik men tyvärr ger det inga pengar och inga pengar, inget jobb. Inga pengar inget hem, inga pengar, inget liv.

Sååå, vad har livet att ge? jo, jobb som ska ge pengar men jag är inte där.

Hur ser mitt privata liv ut? Jo, det är fint. Lugnt, trygg men som alltid i hela mitt liv så har en oro gnagt sig fast i mig.. vad händer i morgon? Jag vet inte men jag vet att det kan hända något som får mig att rämna och tänka, varför såg jag inte och kunde förhindra det?

Jag önskar faktiskt att jag kunde komma tillbaka till det som en gång var när jag inte tänkte alls. Då jag bara sprang på och allt löste sig. En blandning på naivitet och lättsamhet som gjorde att man sprudlade av liv och skratten stog som en kaskad runt ansiktet. Nu är det tunga suckar och tunga steg och där sängen är som skönast då man bara får sova och inte bry sig så mycket om vad som händer där ute.

Hela jag känner mig som en tung tunna som vattnet sakta rinner ur och mina drömmar om en weekend till nåt roligt har byts till att jag måste spara varje krona för jag vet inte vad som händer i morgon. Drömmen om 4 veckors semester har bytts mot att jag måste jobba 2 veckor för att få en hel månadslön. Jag har ju bestämt mig för att bli skuldfri detta år så varför i helvete klagar jag när jag själv har valt detta. Men mål är mål och sen får man ta skiten.

Hepp!

RSS 2.0