Chakra
Mitt resultat.
| Root: | open | (44%) |
| Sacral: | open | (38%) |
| Navel: | open | (44%) |
| Heart: | open | (69%) |
| Throat: | open | (56%) |
| Third Eye: | open | (25%) |
| Crown: | over-active | (75%) |
Kort förklaring om vad under-activ betyder är att man har blockeringar, är man öppen är man i balans och over-active får man tona ner sig lite helt enkelt. Jag tolkar min överaktivitet i kronan som att jag är extremt intelligent just nu *ler*
Liten kärlek
Min stora kärlek ska åka bort på fredag. Han har kickoff med jobbet och lämnar mig ensam kvar i stora stan. Men inga tårar här inte! jag är superglad att han ska få inspiration via jobbet och han är redan en mycket bra säljare men man måste få nya ideer för att fortsätta tycka att det är kul på jobbet.
Han pratar med vackra damer hela dagarna och jag vet att hans sammetslena röst är upphetsande *skrattar*
Snart är det stor mässa via hans jobb och då skiner han upp för då får han träffa dom han pratar med hela dagarna. Sånt är alltid kul. Som sagt... han åker på kickoff till på lördag och jag funderade över vad jag skulle göra i min ensamhet.
Lilla kärleken pratade jag med igår per telefon och han var bjuden på fest på fredag i stan men när han hörde att jag skulle vara ensam så sa han att mamma, du går alltid först så jag kommer till dig istället..
Jag funderade på vad han menade egentligen, långt där bak i orden, och först idag slog det mig att han faktiskt har gjort ett sådant val en gång tidigare.
Detta är stort..... håll i er nu.... men han valde mig före sin flickvän.
Han har haft flickvän på annan ort under en längre tid, dom har hälsat på, jag har pratat, skrattat, skämtat och även sagt ifrån när jag ogillat något och jag tänker inte gå in på vad det var för jag har lovat en gång för alla att inte prata om det offentligt men denna flicka hon tycker inte om mig, inte om oss och absolut inte vårt hem.
Jag sa till sonen att han skulle välja henne när det var som mest stormigast och att han skulle försöka få deras förhållande att fungera. Sen att han då valde att åka till henne och inte att besöka mig under 6 månader var en uppoffring från min sida för att han inte skulle behöva slitas och dras mellan två kvinnor som han älskade.
Jag ställde honom också frågan om hur han kunde tänka sig att jag inte fanns i deras liv den dagen de får barn. Hur ska det fungera med mitt umgänge med barnbarnen, att besöka dom, att prata lätt och trevlig om hon inte tycker om mig? Tankar som jag kan se, men som han inte ännu vet hur det kan vara i praktiken.
Men nu är det slut mellan dom.
Men mamma finns alltid kvar oavsett vad som händer i livet.
På fredag kommer han och vi ska gå pubrunda, bara han och jag.
3 månader kvar!
Jag har julkänsla!
Jag satte en tugga i en skorpa med saffranssmak och sen var det kört. Nu har jag jultingel i blicken, pepparkaksdoft i näsborrarna och julskinkans goa doft i sinnet.
Denna julen blir vi kvar i stan och jag har lediga dagar att njuta vid brasan i spisen, knarriga promenader och familjEN :-)
Har jag tur får jag hit någon av barnen, annars får jag nöja mig med älsklingsmaken.
Att se sin egen stig
När jag gör vissa beslut som jag ibland inte vet varför så blir allt så bra. Jag hade en gång en hemsida .se som jag förra året bestämde mig för att den skulle falla i glömska och jag uppdaterade den inte när fakturan kom. Nu är den borta och jag känner att den tiden är förbi, min freaky tid som egentligen var min totala sanning men som tog för mycket av min verklighetsbaserade tid. Som Terry sa igår, när man öppnar upp till sitt inre liv för fort så kan det bli helt fel och man hamnar på vilovägar.
När smärta ska rensas upp i själen så får det inte gå för fort för det är inte alltid att det mentala klarar av det. Jag hade turen att klara det utan hjärnskador och utan att jag brände celler som tyvärr hänt för andra. Det är en av anledningarna till att jag idag med lätthet kan säga att jag är enormt psykiskt stabil och det är inte mycket som rår på mig på den biten. Min intution är starkt utpräglad och jag ska lyssna igen.
Jag blev idag påmind om ett datum som har varit kritiskt för mig 2 år i rad. 1 oktober 2003 och 2004. Det är ett datum som är kopplat till smärta, hjärtesmärta. Men smärtan är bara min, bara jag som kan bära den och ransaka den och jag förlåter mig själv för min dumhet, min naivitet och min otroliga bekräftelsesökning bara för att jag inte var mogen nog att vara rädd om mig själv.
Jag kan inte säga att de som var involverade i min hjärtesmärta står ansvariga för det var fullt ut mitt eget beslut att det som skedde faktiskt skedde! Jag hade kunnat stoppa det tidigare om jag bara bromsat lite och sett min egen inre sanning som sa till mig att nu är något galet.
Jag har idag mediterat och jag skrattade hela vägen ner från berget. Jag funderar på om jag ska göra en avstickare och lägga mina meditationsupplevelser i bloggen eller om jag ska hålla mig till papper och penna denna gången. Min vision idag sa att jag skulle damma av en gammal tavla jag gjort och jag har inte svaret än på vad visdom jag ska läsa ur det, om det är så att jag ska uppta mina upplevelser och skriva om dom här eller inte.
Hursom, att meditera är en skön upplevelse och jag är så otroligt avslappnad efteråt. De inre bilderna är numera helt fantastiska och inte som för några år sedan. Jag fann mitt inre jag.
Ande vision
Som en kobra, eller solros slog det ut från mitt huvudkontor och jag fick de mest underbara glittringar i kroppen. Jag var på rätt ställe, rätt plats och rätt tid. Hela eftermiddagen har jag haft påslag och det har gett mig en energi som är helt underbar.
Det var intressant att lyssna på Terrys Bergsmeditation och jag köpte en cd för att praktisera mer av den hemma. Det är en meditation som syns i färger och bilder vilket är den kommunikationsvågen som min ande alltid har använt med mig. Regnbågens färger och stillbilder som blixtrar fram.
Terry tog med oss på en meditation och jag kan ännu se de stora händerna som sträcker sig ut från solen och tar mina händer i sina. En varm, trygg, ombonad känsla och Gud är med mig hela tiden.
Jag har haft en pause på 3 år när det gäller det meditativa eftersom jag hade andra grundläggande önskemål i livet som jag först ville få ordning på och som nu är i sin linda. Att bli bergsledare kräver att man städat upp i sin egen känslomässiga djungel vilket jag har gjort och funderar nu på hur jag ska lösa det rent ekonomiskt att själv hålla meditationsgrupper efter en gedigen utbildning. Det kommer till mig, jag är säker på det, och det kommer när tillfället är rätt.
Ingen kontakt fick jag med gammtanten och jag är inte ledsen över det, hon har förmodlingen inte gjort upp med allt på andra sidan som hon var missnöjd med här i livet så hon kom helt enkelt inte igenom. Jag har trots det fått en massa "speed" av dagen och tar med mig upplevelsen när jag nu går in i en ny fas.
Målet för nästa år har jag inte satt upp än men jag känner vad som är nära. Jag ska nog ta upp min mediala sida igen och denna gången utan att bli freaky.
Bussmarodör
Några tårar har hon också hunnit fälla och detta på loppet av endast 50 minuter. Jag dricker mitt vatten och lyssnar stillsamt, drar mig diskret bort och laddar igång lilla Mini så jag får skriva av mig lite.
Om en timme är vi framme och dagen blir stor för mig, jag känner redan hur det kittlar i mitt kronchakra och jag är helt säker på att jag kommer att öppna upp för fullt.
Nu har hon tystnat, orken tog väl slut. Jag ska dricka en god kopp kaffe i medhavd termos.
Lilla HP Mini
Klockan 8.30 sätter jag mig på bussen och ska åka till Ö-vik och gå på en heldag med Terry Evans.
Det blir bergsmeditation och seans. Jag träffade Terry första gången för ca 4 år sedan och det var en helt otrolig upplevelse då jag fick svar på min egen förmåga att känna andevärlden. Allt jag tvekat att tro på, allt jag fått höra om hur knäpp jag var, allt som satte mig själv på prov besannades och jag insåg att allt jag upplevt inte var nonsens.
Lilla mini får följa med för att jag vill blogga om min upplevelse på bussen när jag åker hem, då allt är som mest färskt och jag kan förmedla känslan.
Det blir en spännande dag och framförallt underbar eftersom min man delar intresset med mig när det gäller den andliga världen. Min önskan är att mamma tar kontakt med mig så jag får skälla lite på henne *ler*
Är du intresserad av Terry? besök hans sida isåfall här!
Att angöra en blogg
Jag ska idag göra reklam för SOC, Imsdal och Kronfågel.
Ledtråd... träning, vatten och mat.
De grundstenar vi behöver för att känna oss som människor med styrka i kropp och själ.
Ankor
Jag sitter och kollar på Svenska Hollywoodfruar. Det är helt otroligt hur en kvinna kan vara så totalt rabbiat och otrevlig. Det lutar åt storhetsvansinne.
Jag brukar bara skaka på huvudet åt såna människor men i detta fallet så sitter jag fortfarande och gapar som en fiskmås för jag tror inte det är sant det jag ser och hör. Jag förstår inte hur man kan bli sån som människa som hon speglas i programmet.
Hennes kommentar är inte direkt förstklassiga... t.ex.
1. Om ens man vill att man suger av honom varje morgon så är det min plikt som hustru.
2. Barnflickan är avundsjuk på vilket rikt liv jag lever.
3. Sonen sitter här tills han har ätit upp maten för det är inte han som styr i mitt hus.
4. Jag är brosknarkoman, jag måste få brosket på kycklingen. Om jag äter brosk undviker jag cancer.
5. Ni är chanslösa, titta på det här, har ni pengar?
6. De som kommer och tittar på Kalle är creepy... psykopater. En kvinna bakade kakor till oss men vi äter dom inte för hon kan ju ha förgiftat dom.
7. Jag är tipp topp, jag är glamour.
Men det är klart, hon har bara varit "känd" i 7 år och gift i 1 år med Kalle Anka. Det jag fann om henne på nätet var tydligen en arrestering för ett utfall hon gjort 2008, ganska typiskt en hysterisk kvinna.
Gudmors helg
I fredags dök min bror med familj upp och det har varit en fartfylld helg med springade barnsben, kraschat glas, banangegga på golvet och varma små andetag i John Blunds land. Jag och lille Melvin har haft vår lilla ensamstund med små promenader där vi snackat med herr Gårman och hur man ska stanna för att inte bli påkörd av bilar.
Familjens lilla stjärna har myst i Lukas famn varje kväll och kärlek har strömmat åt bägge håll. Nu har de just åkt och jag andas ut, är som sagt inte van detta med småbarn och andra helgen i rad med släktsammankomster tar på tanten som de senaste 5 åren levt i ensamhet med bara sinnesnärvaro och min man.
Det är 13 grader varmt, solen skiner och det lutar åt en härlig dagspromenad.
En respons på ett inlägg
En bloggare av hennes "mått" borde rimligtvis skriva något om det för att man är stolt över var man bor men det enda resultatet av mitt lilla, lilla inlägg var att jag fick två kommentarer till min blogg. Sugande, krävande ungdomar som på alla sätt vill HA något istället för att ge. Värvningar, dömanden och ja gudars vet vad. Det finns som sagt att skåda i min blogg Umeå 2014.
Jag traskade då iaf in till bloggerskan som gjort inlägget hos igår men fann bara att hon skulle gå och lägga sig och lite bilder på chips och en munk. Jag kollade in hennes sida och det är som vanligt, hos de flesta, tävlingar, reklam och utseende.
Men men, jag är ju bara en gammal tant som har för mycket erfarenhet av skönhetsidealets negativa sidor på nära håll med operationer, svält och slutligen självmord.
Jag läste någonstans om att bloggandet har blivit dagens unga kvinnors chans att visa vad de kan och tjäna pengar på det utan att männen kan toppa dom. Men visst måste det finnas något annat att skriva om än kläder, smink och prylar?
Umeå 2014
Slaget mellan de två städerna tillföll Umeå som Europeisk kulturhuvudstad 2014.
Även jag vann ett stort slag i denna stad, jag vann kärleken och livet.
Nu väntar en explosion av kultur under åren som kommer för att stå i full blom om 5 år. Jag tror jag bor kvar ett tag till *skrattar*
Man ska inte...
Jag frös som en liten nakenhund på jobbet i fredags och drack mest varmt the hela dagen. Vid 23-tiden kom Henrik och Mari och lyckan var fullständig. Det är så lugnt ni min själ nu....
Hela lördagen var vi på språng utan stress och jag kände av min begynnande förkylning och somnade in på sängen en timme innan vi skulle gå på Kina och äta, samt bion. Söndagen var jag helt deck, sov i omgångar och insåg att någon barnvakt är jag inte så det var bara att ringa till F och avboka.
Idag är det måndag och min sista lediga dag men jag har ringt och sjukanmält mig för i morgon för jag hostar, snorar och det känns som jag har en glaskål som klonkar i skallen när jag rör mig. Inte faan blir det bättre av att det testas ett larm över stan just nu. Flyglarm vid krig, larm vid katastrof är vad det är. Men tv-n är på och inget sägs då där att något har hänt så jag förutsätter att det är vanlig test för att det fungerar.
Summering...
Ungdomarna var helt underbara.
Inglorius Basterds var det bästa jag sett på länge. Bara döda nazisvinen.
Maten var lika god och vällagad som vanligt med en Lukas i köket.
Snoret har inte antagit grön färg än.
I väntans tider
På måndag ska jag leka farmor :-) Jag har en mycket god vän som är ensamstående sen i våras och hon jobbar kväll hela nästa vecka så jag har lovat att ta hand om hennes son. Det ska bli kul och spännande för det var ju några år sedan jag hade en 2-åring att hålla ögonen på.
Hursom, nu sitter jag här och tittar på klockan för jag vet att älsklingsbarnet och hans flickvän är påväg.
Om jag var en blomma
880902 kl 14.17
Min älsklingsman har varit på vinden och gått igenom lådorna med böcker för att hitta min bok. Han gör då allt för mig. Tack älskling, nu kan jag berätta om lilleman som idag fyller 21 år.
Grattis på födelsedagen Henrik!
Ur min livsbok.
Vår lille älskling har kommit till världen.
Allt startade torsdagen den 1 september kl kvart över sex på morgonen. Pär hade farit på jobbet jag fick så himla ont i ryggen så jag var tvungen att gå ner och äta lite för att sträcka ut mig. Ondheten blev bara värre så när klockan var kvart i 8 började jag ta tid på värkarna, då var det 10-12 minuter emellan. Jag satte mig ner med stickningen och inväntade att något skulle hända.
Kockan halv 9 blev det 6 minuter emellan värkarna och då ringde jag till Ann och frågade om det kunde ha starta och det hade så jag ringde Pär och sa att nu fick han komma hem för det var på gång. Jag ringde BB i Lycksele och frågade om jag skulle komma ner men eftersom det var 4 veckor kvar innan utsatt datum så tyckte barnmorskan att jag skulle lägga mig ner och vila för att se om det skulle avta. När klockan var halv tio så hade jag fortfarande värkar så jag ringde igen och då sa dom att jag var välkommen ner till Lycksele. 10 mil att köra!
Halv tolv var vi framme. Det första dom gjorde var att kolla hur öppen jag var och det var 3cm. Sedan fick jag ligga med en CTG apparat som registrerade mina värkar och barnet hjärtljud. Sen var det bara att vänta men ingenting hände. Jag gick med 5 minuter mellan värkarna fram till 23.30 på torsdagkväll då fick jag en spruta petidin för att jag skulle få sova men de sa även att värkarna kunde komma tätare och de blev 3 minuter mellan varje.
Jag var vid det här laget rejält trött och hade förbannat ont. Inget hände på hela natten så kl 11 fredag förmiddag den 2:e var jag bara öppen 5cm och tröttheten höll på att ta kål på mig så värkarbetet började avta. då gick barnmorskan och hämtade läkaren och han undersökte mig och ordinerade att dom skulle sätt adropp och äntligen hände det något. Det gick av bara farten. Jag minns att två av värkarna var så fruktansvärda att jag bara skrek till Pär att ringa på klockan så jag skulle få något smärtlindrande. En till spruta petidin och jag öppnade mig dom sista cm som var kvar och jag fick börja krysta.
Jag var då så trött att jag hade ingen ork kvar så en av barnsköterskorna fick lägga sig på min mage och hjälpa till att trycka ut honom. Pär var underbar och smekte mig, torkade mig med en kall handuk för jag var svettig och tillslut låg det en blå skrikande bebis på min mage och jag hade blivit mamma för första gången i mitt liv.
Jag blev sydd och sedan fick jag ligga på en sal för 2. Pär var hos oss till sent på fredag kväll. På natten fick jag så jäkla ont i magen att jag kunde varken ligga eller sitta, allt bara vred och värkte. Jag trodde det var eftervärkar eftersom man kan få det, så jag fick 2 sömntabletter, en valium och ett annat preparat för att skulle kissa och sedan få sova ut men varken det eller det andra hände. Jag fick bara mer ont så på lördag förmiddag bestämde dom sig för att jag skulle få satt kateter så dom kunde tappa mig och det blev rejält gjort. Dom tömde mig på 2 liter urin. Blåsan ska normalt inte rymma mer än 1.5 l så jag blev som en ny människa på en halvtimme.
Nackdelen med att bli tappad är att oftast får man urinvägsinfektion och såklart drabbades jag av det så det fölöpte ytterligare en natt med ett kutande på toa, några kissdroppar och det sved förjävligt så vid 5-tiden på söndagmorgon fick jag 2 distalgesic och det släppte. Vid 12 började det om igen och jag tog 2 tabletter till men då blev jag lullig. Tydligen var det super för sedan dess har jag inte haft ont.
35 timmar.
Av mitt liv.
För att ge liv.
I min...
rottingkorg dök jag ner idag på jakt efter min bruna dagbok. En dagbok där jag skriver om stora händelser i mitt liv, alltså på papper och inte varje år, men när det är något absolut speciellt som jag vill att mina anhöriga så få ta del av den dagen jag är död.
Jag letade efter dagboken för att plocka fram texten jag skrev efter min förste sons förlossning, som en hyllning till honom på hans 21 års dag som är idag! Den berättelsen kommer... men nu till GULDGRUVAN.
I rottingkorgen hade jag lagt ner saker som jag plockade ur mammas hem efter hennes död och fann en poesiebok efter min fostermormor. Jag bläddrade lite försiktigt i den och hittade följande text..
Kärleksfull och vänlig var
glöm en oväns bittra svar
Aldrig bittert må du blicka
Städse hjärtans glad dig skicka
Så ska mänskor älska dig
Du blir sol på deras stig
Dato 19/5 1919
Det är fascinerande! bland mina dagböcker sen 80-talet låg en bok som är snart 100 år gammal. Jag ska vårda den ömt.
