pointme

Trött och något sliten så är jag ändå så enormt lycklig och sitter nu i (mitt)Skåne. Jag har förundrats över hur otroligt trevliga och tillmötesgående alla är. Efter mitt besök på arbetsförmedlingen idag så förundras jag fortfarande över vilken service jag fick, vilket jag inte känt tidigare när jag besökt just AF.

Tack Umeå för dessa år.

Maria Wetterstrand står för sina ord i frågan om hon ska ingå stödparti till Alliansen med att, då sviker jag mina väljare, DÅÅÅÅ ska jag rösta på henne nästa mandatperiod. Då har hon visat var skåpet ska stå och ger väljarna den trygghet hon lovar.

Igår gick jag min sista runda bland valurnorna och inväntade att någon skulle ge mig en liten sedel och ett försök att påverka mig i mina val. Frågan är om det är trevligt att även politiker har slutat mangla den enskilda individen med hårt budskap för det var bara EN som såg mig och frågade om mitt val.

Eftersom jag ska flytta nästa vecka så har jag ingen aning om landstings- eller kommunvalet och jag hade faktiskt tänkt rösta blankt, tills igår. För denna trevliga dam från kristdemokraterna gav mig en broschyr och hennes avslappnade och mjuka sätt med kaffekoppen i handen och bullen i munnen, fick mig att slappna av mellan alla tankestyrda energier som låg i luften.

Så ja, du lyckades damen. Du får min röst idag för landstingsvalet men du i kommunen som inte ens såg mig, du blir blank, precis som jag var igår.

Enligt tradition på valdagen så blir det en härlig promenad till vallokalen och efter röstningen går vi på kondis och köper en bakelse. Resten av kvällen består av valvaka och tvättstuga. Det blir en spännande kväll och frågan är, ska Sverigedemokraterna få mandat i riksdagen? Det kan bli en rysare.

Ja, säg det :-)

Jag har valt att säga upp mig för att flytta genom hela Sverige. Jag har valt att följa min man. Jag har därmed valt att bli avstängd från a-kassan. Jag har därmed valt att gå ur facket för jag vet inte om jag får jobb. Jag har i det beslutet tappat mina försäkringar via facket. Jag har i det beslutet insett att jag just nu är mycket beroende av min man för min ekonomiska överlevnad.

Jag har gjort mig sårbar men ändå känner jag ett lugn. Jag litar på att han hjälper mig igenom detta och jag är inte längre så stolt att jag ska klara allting själv utan det är ok att låta någon annan ta vid ibland. *åter till packningen*

Leker med partierna :-) Soldagen är ju till för att låta kroppen vila och tillåta tankarna att jobba.

Hur otroligt mycket sorg, död och elände för människor samman. Det finns inga lyckliga tillfällen som ger samma närhet, eller har jag fel?

Jag är så otroligt glad att jag har suttit denna lördag och tittat på Kjell Bergqvist otroligt öppna och nära intervju om hans liv. En man som verkligen har bjudit på sig själv och jag tror han kommer att få mycket sympatier efter programmet.

Han engagemang i Thailand, hans sätt att verka utan att synas just för den bedriften visar en styrka hos honom. Trots skilsmässor, barn med olika kvinnor och hans jobb med Eniro reklamen som han sedan skänkte alla pengar för det jobbet till ett barnhem i Thailand har ingen pratat om tidigare. Jag kan tänka mig att många rynkat på näsan och tänkt att han var pengakåt och inget annat. Men tänk... det är ju så att huvudsaken man vet själv vad man pysslar med och i vilket syfte, ja, då kommer sanningen alltid fram. Förr eller senare.

Nu går jag mot öppna landskap i min nedräkning. Jag förundrades idag över hur landskapet man ser framför sig kan ge mig en indikation på var jag trivs bäst. Hur menar du nu, tänker du säkert. Som vanligt är jag då lite djup i tanken och kanske det är en illusion men den funkar för mig.

Jo, så här menar jag... idag när jag satt på bussen påväg till min tandläkare här i norrland så slog det mig att allt jag såg utanför fönstret var skog, skog och återigen skog. Utmed vägkanten var det som två väggar på vardera sida med träd, vilket är helt underbart att vi har träd men... för en vecka sedan svepte jag igenom den skånska myllan och öppna landskap med tåg och såg enbart platt slätt och hav. Bortom havet kunde jag skönja horisonten och där borta, där låg evigheten.

Jag kände mig så enormt FRI i min tanke när inga skogsklädda väggar skymde min sikt. Det var som att det fanns möjligheter hela tiden, inget som tornade upp och stängde mitt seende utan med vid tanke och blick kunde jag se framtiden ur ett annat ljus. En öppning i mitt bröst, en gallergrind som är upplåst och med ett dunkande hjärta gick solen upp över havskanten.