Jan

Min svärfar dog, min andre svärfar någonsin. Det är tungt att se söner mista sina pappor för helt plötsligt dyker det upp en massa känslor som de förträngt i alla år. Jag är däremot tacksam att det inte var min mans mor, ännu.

En tuff tid har det varit och är fortfarande. Vi försöker hålla ljuset uppe och längtar till sommaren då vi kan pilla med tårna i gräset och bara låta tanken flyta bort med vattnet.

Trots dödsfall så känner jag att mina erfarenheter av döden gjort mig starkare och jag hanterar det hela på ett helt annat sätt. Det är ju egentligen lika vackert som att födas. När någon dör så föds man på nytt, med nya värderingar, nya tankar och oftast sker en livsförändring. När min mamma dog såg jag livet och insåg att i morgon kan det vara jag. Vad vill jag med mitt liv, vad är meningen med mitt liv. Jag har fortfarande inte svaret på det men jag lever som jag har lärt av livet, jag lever glatt, med kärlek och jag ger fanimej aldrig upp!

RSS 2.0