pointme

Sittande på Bromma och väntar på avgång mot Malmö. Det är förunderligt hur saker förändras på bara några år. Vad jag syftar på är alla blåa rutor och runda vattenpölar som har växt som svampar ur jorden de senaste åren. Eller snarare så har de sjunkit som vatten under jord. När vi flög in över Stockholm så såg man det så tydligt, poolerna som jag minns i min ögonbank från då man åkte utomlands som något exotiskt. Nu finns de även här i en bra mycket större utsträckning än för 15 år sedan.

Just nu tittar jag på alla fina neonskyltar som säger Forno Romana, Wok&Sushi, kaffe, öl och vin. För den hungrige har jag hamnat i mekka, för den anorektiske i helvetet.

Vi ses i skåne!

Det har hänt mycket runt mig de senaste veckorna och jag får hela tiden nya "ängla" ansikten som visar sig och det är min mors kanal jag mest känner av. Ett vänskapsband bröts för en tid sedan och med den även några kompisar, inga djupa sitta och dricka vin eller trösta på axeln vänner utan internetkompisar som jag inte träffat. Alltid tas det parti för någon, så även i det vardagliga livet. Vid skilsmässa brukar man se vilka som verkligen är ens riktiga friends.

I torsdags morse, påväg till jobbet så gick jag ganska raskt och försjunken i mina tankar när jag plötsligt hör en röst som ropar mitt namn. När jag tittar upp ser jag Liselotte, en go och rar väninna till min mor. En kvinna som jag träffade mycket när jag var runt 10-15 år och hon kände igen mig. Vi surrade lite och jag berättade om flytten och hon önskade mig så mycket lycka till. Varför skulle jag träffa just henne en sista gång innan jag lämnar Norrland? Jag själv tror hon var sänd från ovan.

När jag loggade in på facebook på torsdagskvällen så har jag fått ett meddelande från min plastkusin, att hennes mamma fyller 70 år och har valt att fira den i stan. Kusin vitamin frågar mig om jag vill vara överaskningsmomentet på festen och jag blev så innerligt glad! Min plastfaster som alltid hade dörren öppen och varm, god gröt dom gånger mamma fick tuppjuck och kastade ut mig och låste dörren eller då hon mådde så gräsligt dåligt så hon bara låg i sängen hela dagen. Min plastfaster Britt-Inger har gjort mycket fint för mig och henne ska jag få träffa idag, det är säkert 8 år sedan sist.

Vad var det som gjorde att kusin vitamin tänkte på mig i denna stund så att hon hörde av sig för att låta mig vara med i familjesammankomst? Jag tror det kommer ifrån ovan.

Jag tror... att... det man försöker göra gott i livet, att man verkligen anstränger sig för att göra det absolut bästa för andra människor, inte för mig själv utan för andra... det kommer tillbaka i olika form. Jag tror att det styrs av våra icke jordbundna döda anhöriga som vill hjälpa oss att se det vackra, det lilla och det enkla i vad ordet kärlek. Ett leende, en gammal bekantskap, en förlust av en vän, allt ska forma vår tanke till att tänka ödmjukhet inför andra och livet, och mig själv.



Det var som det var mor, men jag slutade ändå aldrig älska dig. Du gav mig en tuff uppväxt men å andra sidan gav du mig en enorm själslig kraft. Tack för att du vakar över mig och låten är till dig. Jag förlåter dig för allt.

Jag har varit på bio och sett Inception. En djupdykning i dina drömmar och en blandning av meditiation och psykos. Så såg jag filmen. Hur vårt undermedvetna bär på drömmar och förväntningar som tillslut kollapsar totalt då verkligheten hinner ikapp och man vågar säga, jag känner skuld, jag har förorsakat denna sorg, jag är den skyldige till min och din smärta.

Hur vi projicteras av andras själsliga tankar och påverkas så till den grad att vi glömmer vår egen vilja, någon annan kan med krafter vi inte förstår plantera något som vi TROR är vår egen idé. Detta är ett spel, det är ett spel som förekommer varje dag i olika grader, i media och bland vänner. Det finns en anledning till varför misshandlade kvinnor är styrda av männen som misshandlar. De har blivit projicterade av mannens djupa och själsliga skuld. Det finns en anledning till varför grupperingar sker, mobbing och svek, de har blivit påverkade av en stark ledare som har inplanterat något i det du tror är en dröm men när verkligheten kommer ifatt, då kommer skulden och du är en deltagare i ett dreamteam där du tappat kontrollen över din egen vilja.

Så vad gör man då för att hejda en framfart av drömmar som man vill styra. För mig finns enbart... tänk kärlek.

Får jag lite nu och då, trevliga små mail där det erbjuder mig massor av kul grejor. Det senaste var ett erbjudande om nya bröst, ny röv eller varför inte ansiktslyftning. Jag har inte funderat speciellt mycket på det hela utan har insett att jag är nöjd med mig själv så det där erbjudandet får gå tillbaka till de som ens kan tänka sig att göra det så de skickar ut mail. Lite kul var det iaf.

Dagens största händelse har varit shopping! Jag köpte mig ett par riktigt härliga skinnstövlar på Ecco och en ny höstgarderob så förra månadens löning inte ska tro att sparkontot ska få nåt denna gången :-)

Två vackra tjejer dök upp igår för att titta på vår lägenhet. De blev helt sjuka och ville ha den. De skulle däremot bli av med en liten etta och då dök vår kattnanny upp i tankarna. Hon som ska vara inneboende hos oss och står helt utan eget hem behöver ju en lägenhet. Så jag gav dom numret till T och kanske hon nu har någonstans att ta vägen då vi har tömt vår lägenhet.

Igår fick jag en upplevelse som heter duga.

Det är kyligare vindar som sveper in genom balkongdörren. Häromnatten hade jag tre hårtussar som slogs om platsen närmast min kropp då jag lämnat balkongdörren öppen och det var bara 5 grader ute.

Det är nu tre dagar kvar till semester och vår nanny till katterna ska snart flytta in, det blir trevligt, och för kissarna inte så ensamt när vi är borta. Efter ledigheten är det flyttlådor som ska packas och vänner som ska tas avsked från. Några fester är inplanerade under vår sista treveckorsperiod här i Norr. Så vad passar väl bättre än en riktig discohit just nu med Joey Moe från Danmark :-)

arbetstimmar senare så har jag nu lagt upp fötterna i soffan. Jag surfade in på adressändringen och fixade eftersändning och flyttkort.

Jag har varit hos tant tandläkaren idag. En flisa ur en tand som lossnat och kilat fast i tandköttet var det som skapat den senaste veckans smärta. Men 840kr senare och med en böld i munnen så inte ens det skånska språket låter konstigt när jag pratar är det nu åtgärdat. Sååå hallelujah!

Idag fick jag mail om att jag är kallad till en första intervju på en stor livsmedelskedja i Lund. Som vanligt så stämmer inte datum och tid, jag är inte ens på plats i Lund vid den tidpunkten så jag mailade tillbaka och frågade om jag kunde komma när jag är nere slutet på augusti. Så nu är det bara att vänta på det svaret.

Det var det här jobbet som jag klantade mig på när jag skickade iväg mitt CV :-) Jag skrev inte ens inom vilket område jag ville jobba och jag kände att det där var ju korkat men nu har jag ändock fått ett svar. Kul!

Detta känns ju lite shoop shoop, eller jag menar... shop shop :-)

är väl etablerat vid det här laget och jag läste idag Laila Bagges blogg, den hon skrivit om Kicki Danielsson. Jag har inga tankar eller yttranden om just det utan mer om hur journalistiken idag får mycket serverat på silverfat. Det är ju hur enkelt som helst för en kändisjägare att hålla koll på bloggar och sen skriva ett kortare reportage om det utan att behöva göra speciellt mycket mer än att skriva om det lite, som man vill att det ska vinklas. När jag surfade in på expressen så var det precis det som den journalisten gjort, kollat in Bagges blogg och vips, har hon gjort en spalt om hur Laila ryter till och tycker Kicki ska fatta allvaret och sluta ömka sig.

Jag vill berätta om vad som hände när jag fyllde år här i mitten på juli månad. Det var en helt vanlig vardag och jag jobbade ganska sent. När jag kom hem låg det ett så fin kort på hallmattan och jag sprättade försiktigt upp det och möttes av glada tillrop med gratulationer på min födelsedag.











Dagens Tub - Justin Timberlake - What goes around comes around

Varmt som tusan är det i stan. 24 grader i skuggan och svetten har drypt på mig idag. Vi har varit på sopptippen med återvinning och nu är förrådet helt utstädat och bara fyllda flyttkartonger.

Idag försvann mycket av gamla mindre roliga minnen och med det kom jag att tänka på en speciell låt som jag spelade på högsta volym i bilen när jag rullade ut ur byn för sista gången sommaren 2004. Jag sjöng så högt jag kunde och kände mig befriad i min själ då jag gick vidare mot en ensamhet som jag självmant sökte. Jag sökte mig själv och för att nå det så hade jag beslutat mig för att gå deep down under.

Jag satt och funderade i morse hur vi på bästa sätt ska ta oss ner till Skåne. Valet att ta flyget har inte känts så lockade med tanke på att man ska passera säkerhetkontrollen med katterna och måste lyfta ut dom ur burarna. Våra kissar är inte så pigga på stora förändringar och att latja med dom på en flygplats är inte drömläge.

Så jag har idag bokat hyrbil på och den i september rullar vi ner över landet. Jag hade heller ingen lusta att sitta i en bil 15-16 timmar så en natt på Scandic  är också bokat.

Det börjar kännas som att planeringen är något strukturerad och jag börjar se hur allt tar form. Det blir några dagar som vi får bo hos svärmor och faktum är att jag oroar mig mest över kissarna, hur de ska reagera, om de känner sig enormt otrygga eller om de ändå känner sig ganska säkra då de hör våra röster och att vi är med hela vägen. Jag hoppas det iaf.

Idag fick jag höra kvinnans version av väskryckningen som skedde här i Umeå tidigare i veckan. Hon kom som kund och handlade och funderade lite runt kortet som är kopplad till där jag jobbar och sen började hon berätta.

Det är en mycket otrevlig upplevelse när man inte i sin vildaste fantasi förstår vad man utsätter en människa för då man dyker upp bakom en ensam kvinna på cykel och med moped och kompis som kör, så smyger man bredvid den som cyklar och rycker väskan ur cykelkorgen. Precis så brukar jag också ha min väska när jag är ute på tur.

Polisen hade sagt till henne att hon trots allt gjort helt rätt. Man ska INTE ha väskan fast på kroppen för de kan använda kniv för att sprätta sönder remmen och då förstår man ju vad som kan hända om det går riktigt illa vid uppskärningen. Man ska helt enkelt tänka att det det kommer inte att hända mig något och lita på det.

Vad säger man då om det? ja, det är väl så jag också tänker men när man varit utsatt för brott så blir man bränd och extremt noga med sin säkerhet och det på många sätt.

Kvinnan var mycket skärrad och jag förstår henne.

Med en lätt smärta i munnen av vad jag tror är en tandfraktur så ställer jag mig åt sidan för hårda karameller :-) Det blir ett tandläkarbesök i nästa vecka då hon är tillbaka från semestern.