Semestern är slut
och jag sitter här med en ny, fin HP Mini och skriver min första blogg på denna läckra lilla leksak. Jag har svårt för att förstå att jag får gåvor, det känns ovant men jag har med glädje tagit emot denna lilla dator av mina svärföräldrar som ville ge mig och min man en födelsedagspresent så den är iof inte bara min men jag vet att det är jag som kommer att använda den mest. Jag är uppriktigt tacksam för deras gåva.
Morgondagen består av flygresa hem och sen är det jobb igen men vi har haft en underbar vecka med god mat, härligt väder och trevligt sällskap av familjemedlemmar. Så back to work!
19 Juli 2009
Jag fyller år idag.
43.
Insåg ikväll att jag har dock 20 år kvar till pension så bäst att börja leva!
Det blev ett glas vin, en Smirinoff Ice och en Kaffe Karlsson.
Jag känner att jag lever för jag blev fnittrig och väldigt kramgo med min man så nu blir det bädden.
Puss
43.
Insåg ikväll att jag har dock 20 år kvar till pension så bäst att börja leva!
Det blev ett glas vin, en Smirinoff Ice och en Kaffe Karlsson.
Jag känner att jag lever för jag blev fnittrig och väldigt kramgo med min man så nu blir det bädden.
Puss
Så glad och så förvånad
blev jag idag när det ringde på min mobil. Dels ringer min mobil väldigt sällan och jag satt i mina egna tankar och drömde om ledigheten som väntar när hon i luren säger att jag har blommor som de vill köra ut till mig.
Tack älsklingssyster för blommorna och gratulationen.
Jag blev varm i hjärtat och mitt leende spred sig över hela ansiktet.
Tack älsklingssyster för blommorna och gratulationen.
Jag blev varm i hjärtat och mitt leende spred sig över hela ansiktet.
Fit for fight
Men så less jag blir på varenda blogg jag halkar in på som kör med "Dagens Outfit"
Är det inte sina små ungar som det fitat upp så är det dom själva.
Hur många är egentligen intresserade av vad man har för dagsklädsel och från vilka inköpsställen? Inte jag iaf så jag surfar snabbt vidare.
Den dagen jag finner sidor med "Dagens infit" blir intressant för vad har man klätt sig med på insidan tro? pansar eller bomull.
Hepp!
Är det inte sina små ungar som det fitat upp så är det dom själva.
Hur många är egentligen intresserade av vad man har för dagsklädsel och från vilka inköpsställen? Inte jag iaf så jag surfar snabbt vidare.
Den dagen jag finner sidor med "Dagens infit" blir intressant för vad har man klätt sig med på insidan tro? pansar eller bomull.
Hepp!
Notis
Så här i förbifarten innan jag tar på mig arbetsdräkten.
Bloggandet slår hårt även i kändisvärlden och inte bara i den vida vilda världen. Polisanmälningar och utläggning av personuppgifter. Dåtidens skvallerkärringar och har bytt rösten mot fingrar och visst syns det att drevet är detsamma som för i tiden.
Jag säger som Michael Jackson, titta dig i spegeln för det är bara du själv som kan förändra dig, inte världen.
Vår världsbild är olika beroende på var du kommer ifrån, vilken kultur och vilket land. Din världsbild förändras av inre tragedier, upplevelser och vad du säger och gör.
Jag säger som min idol Coldreset visst är vi lyckligt lottade men vi måste först se det och se positivt.
Over and Out
Bloggandet slår hårt även i kändisvärlden och inte bara i den vida vilda världen. Polisanmälningar och utläggning av personuppgifter. Dåtidens skvallerkärringar och har bytt rösten mot fingrar och visst syns det att drevet är detsamma som för i tiden.
Jag säger som Michael Jackson, titta dig i spegeln för det är bara du själv som kan förändra dig, inte världen.
Vår världsbild är olika beroende på var du kommer ifrån, vilken kultur och vilket land. Din världsbild förändras av inre tragedier, upplevelser och vad du säger och gör.
Jag säger som min idol Coldreset visst är vi lyckligt lottade men vi måste först se det och se positivt.
Over and Out
Frigörelse
från allt som gör ont
från allt som är negativt
från allt som stänger sinnen
från allt som är tomt
Jag ska frigöra mig igen
till livets alla skeenden
till friheten i mitt hjärta
till kärlekens kraft
till ljuset inom mig
Helt otroligt!
Jag ser en person som blivit projektledare för socialt utsatta i samhället.
Undrar om dom som anställt personen vet om att denne inte bangar för att dömma ut personer som är i behov av hjälp, att denne lättvindigt pratat om en person utan att tagit reda på fakta först utan gått på illvilliga rykten. Denne person t.o.m gått på nya bekantskaper till den utsatte och talat illa.
Jag kräks!
Undrar om dom som anställt personen vet om att denne inte bangar för att dömma ut personer som är i behov av hjälp, att denne lättvindigt pratat om en person utan att tagit reda på fakta först utan gått på illvilliga rykten. Denne person t.o.m gått på nya bekantskaper till den utsatte och talat illa.
Jag kräks!
Djupgående
Jag är så tacksam för var dag och jag tänker på mitt liv med min man och hur skört allting är. Det var längesen jag kände rädsla, en rädsla för hur jag ska klara en dag utan honom. Han har varit och är min stöttepelare på mitt känslomässiga plan och det finns ingen, ingen man som förstått mig så som han gör. Han läser mina tankar, han ser och han berör det innersta i min innersta kärna av själen.
Jag har en obehaglig känsla av att jag kommer att bli ensam kvar av oss två den dagen min mamma och pappa kallar hem honom. Ensam blir man den dagen ens älskade dör, barnen har sitt och jag vet att det blir så... jag har sett det så många gånger.
Jag må vara dum men jag tänker alltid på hur jag ska ta mig fram när jag blir lämnad och förmodligen är det däri min rädsla att inte skaffa på mig materiella ting utan försöka hålla mig lågt för att mäkta med allt vad det innebär. Jag tänker på hur jag kommer att bo i min ensamhet, hur jag ska klara mig med pension och hyra för det går inte att förneka att man har det bättre då man är två.
Djupa tankar men så är det om man vill se verkligheten och våga facea den. Rädsla blandat med styrka.
Jag hoppas få många år med min älskade och att jag får somna in i hans famn för kärlek är den absolut största smärtan i livet och jag vet att jag klarar av den men jag vet inte hur många gånger.
Jag har en obehaglig känsla av att jag kommer att bli ensam kvar av oss två den dagen min mamma och pappa kallar hem honom. Ensam blir man den dagen ens älskade dör, barnen har sitt och jag vet att det blir så... jag har sett det så många gånger.
Jag må vara dum men jag tänker alltid på hur jag ska ta mig fram när jag blir lämnad och förmodligen är det däri min rädsla att inte skaffa på mig materiella ting utan försöka hålla mig lågt för att mäkta med allt vad det innebär. Jag tänker på hur jag kommer att bo i min ensamhet, hur jag ska klara mig med pension och hyra för det går inte att förneka att man har det bättre då man är två.
Djupa tankar men så är det om man vill se verkligheten och våga facea den. Rädsla blandat med styrka.
Jag hoppas få många år med min älskade och att jag får somna in i hans famn för kärlek är den absolut största smärtan i livet och jag vet att jag klarar av den men jag vet inte hur många gånger.
