pointme

Ett program jag sällan ser men idag efter min promenad och middagshandling så slängde jag ner mig i soffan slog på tv och en repris på nanny visades. En familj i en vacker villa med pool och tjusig inredning. En familj med 4 döttrar varav den ena funktionshindrad. Pappans kontakt är dålig med flickorna och olika metoder utprövades. Pappan och tonårsflickan var i krig men efter att pappan sett videon som dottern spelat in om hur mycket hon saknade pappan förstog han och bad om förlåtelse. Bägge kramades dom och de magiska orden, jag älskar dig sades mellan far och dotter.

Mina tårar kom direkt. En far.

Jag har ingen pappa, jo, en biologisk finns alltid men ingen som jag träffat eller vet vem han är. Min mor tog hans namn med sig i graven. Det har varit smärtsamt många gånger att inte ha en far som jag kunde lära mig av hur män fungerar. En far som kunde visa mig hur en kontakt med en man ska vara och det har präglat hela mitt liv i kontakten med män. Ett har jag lärt mig och det är att en bra kontakt med en man är inte i relation sexuellt. En man ska vara ens bäste vän, beskyddare och behandla mig med respekt och ömhet. Jag har den mannen idag men det tog mig 40 år att finna honom.

Inte ens mina söner har respekterat mig alla gånger och det har jag alltid sagt beror på min egen brist på att sätta diciplin och gränser. Mitt mål har dock alltid varit att de ska respektera kvinnan och jag jobbade tidigt med dom att NEJ är ett nej på alla plan. Varken manipulering eller smör som jag kallar det ska få dom att få sin vilja igenom om det är en självständig kvinna de vill ha. Nu har mina söner flickvänner som är ganska dominanta men på ett acceptabelt plan. De får också en enorm kärlek.

Relationer är livets största gåta, det innebär acceptera och förlåta.