pointme

Klimatförändringar, bilder som visar hur landskap torkar ut och vattenbristen blir så påtalig.

Det är som med oss människor, klimatet har hårdnat, bilder som handlar om yta och vatten i form av känslor stramas åt. Vi tystas av rädsla för att göra fel, säga fel och ve och fasa, att måsta stå för konsekvenser av vad vi sagt.

Jag återkommer ofta till en bok som jag läste för många år sedan och handlar om en ung kvinna av Inkafolket. Den är skriven av Hernán Huarache Mamani och heter Kvinnosjälens Kraft. I den står det något som jag tror starkt på och talar för hur stark kvinnan är.

Berättelsen om Kantu visar att vi måste spränga det fängelse som vi är instängda i för att åter kunna flyga och hitta tillbaka till den harmoni som gått oss förlorad. Så länge kvinnans hjärta strålar av kärlekens ljus är jorden trygg. Men om kärleken minskar i kraft kommer hat och nonchalans att sprida sig - och det är krafter som om de får härska kommer att förinta vår jord.
Dessa ord har ätsat sig fast och mycket starkt i mig.

Jag har idag fått ett sms med ett förlåt.
Ett ungdomens bedjan om förlåt, och vem är jag att döma?

Ett förlåt betyder att man insett sitt olyckliga tilltag och det är stort att kunna erkänna. Förlåtelsen är något som är viktigt för sina egna vandringar på livets stig, så man kan gå i harmoni med sig själv.

Så titta högre, lyft blicken och känn den högre makten, änglarna, livet, kärleken i all sin prakt. Tro, oavsett på vad, men tro och lyssna till ditt hjärta som talar till dig hela tiden.