pointme

Nu sitter jag på bussen påväg till Event med Terry Evans. Det är lika faschinerande var gång när man hamnar med en människa som har sånt otroligt bekräftelsebehov att man bara pratar om sig själv hela tiden. Ingen annan i gruppen får en syl i vädret och jag har nu snart hörat hela hennes historia om cambridgekurer för att gå ner i vikt, moppestöld för sonen, det nyköpta sommarhuset och viktigast av allt, vad det kostar i pengar.

Några tårar har hon också hunnit fälla och detta på loppet av endast 50 minuter. Jag dricker mitt vatten och lyssnar stillsamt, drar mig diskret bort och laddar igång lilla Mini så jag får skriva av mig lite.

Om en timme är vi framme och dagen blir stor för mig, jag känner redan hur det kittlar i mitt kronchakra och jag är helt säker på att jag kommer att öppna upp för fullt.

Nu har hon tystnat, orken tog väl slut. Jag ska dricka en god kopp kaffe i medhavd termos.