Nedräkning

Nu går jag mot öppna landskap i min nedräkning. Jag förundrades idag över hur landskapet man ser framför sig kan ge mig en indikation på var jag trivs bäst. Hur menar du nu, tänker du säkert. Som vanligt är jag då lite djup i tanken och kanske det är en illusion men den funkar för mig.

Jo, så här menar jag... idag när jag satt på bussen påväg till min tandläkare här i norrland så slog det mig att allt jag såg utanför fönstret var skog, skog och återigen skog. Utmed vägkanten var det som två väggar på vardera sida med träd, vilket är helt underbart att vi har träd men... för en vecka sedan svepte jag igenom den skånska myllan och öppna landskap med tåg och såg enbart platt slätt och hav. Bortom havet kunde jag skönja horisonten och där borta, där låg evigheten.

Jag kände mig så enormt FRI i min tanke när inga skogsklädda väggar skymde min sikt. Det var som att det fanns möjligheter hela tiden, inget som tornade upp och stängde mitt seende utan med vid tanke och blick kunde jag se framtiden ur ett annat ljus. En öppning i mitt bröst, en gallergrind som är upplåst och med ett dunkande hjärta gick solen upp över havskanten.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0